En blogg som innehåller humor, galenskap, irritation, påhopp, skratt, gråt, sex, nyheter och allt i en stor röra.
Hade precis satt på mig skorna för att springa iväg för att shoppa toapapper akut.
Då ramlar hjälpen ner rakt ner i brevlådan.
Så nu behöver jag inte shoppa toapapper ikväll iallafall för det fick jag gratis rätt ner i brevlådan.
Tänk vilken service det finns nuförtiden.
Den senaste tiden har det uppstått en litet problem under lunchserveringarna.
Kort in under serveringen är vissa rätter helt slut och en del stackars gäster får välja en helt annan maträtt.
Idag kom jag på varför.
En del kockbusar smygäter upp det godaste redan under tillagning. I detta fall nystekta pannkakor.
Inte undra på att det inte fanns pannkakor åt mig.
Stackars mig.
Om man inte har nåt skoj att fördriva tiden med en vanlig onsdagskväll.
Så kan man ju alltid fylla den med nåt som alla tycker är skitkul.
Tvättstuga.
Usch och fy!
Shhh!!
Jag är just nu otroligt upptagen.
Upptagen med att glufsa i mig AnnaPanna’s pannkakatårta.
En sak har jag lärt mig den senaste tiden.
Att inte bli förvånad över någonting längre, eller vad sägs om några smakprov från dagens lunchservering. Smakprov från kökets nykomlingar.
”Hur ser en gul lök ut”?
”Vad är äggula och hur får jag ut den”?
Eller varför inte försöket att slänga ner hela ägg i kokande vatten för att göra pocherade ägg? (knäckta ägg ska ner)
Som sagt.
Man blir mörkrädd för mindre.
Jag är inte bara gudabenådat snygg, vacker och på alla sätt fantastisk.
Förutom att jag även är briljant i köket på mat så lägger jag till ännu en titel på mitt visitkort.
Bäst i världen på kanelbullar.
Vilket otroligt kap jag är.
Idag känner jag mig en smula skurkaktig.
Hemmaklubben arrangerar nämligen en Pro-AM i golf under tre dagar med start igår.
Förra året jobbade jag nog varenda litet pass som gick att skriva upp sig på, för den goda sakens skull. Men i år har jag gjort något helt annat.
Efter att ha varit på resande fot de senaste tre veckorna och knappt nuddat min egen säng, soffa och sambo mer än någon timme här och där så gjorde jag något jag aldrig jag trodde skulle göra när det gäller min älskade golfklubb.
Jag sa nej.
Jag tackade nej till alla uppdrag under dessa tre dagar och sa rakt ut att jag kände att jag ville vara på hemmaplan för en gångs skull om så bara för en helg.
Skurkaktigt?
Hoppas inte det iallafall, men ibland måste väl till och med jag ta hand om mig själv en futtig helg.
Just nu är jag sjukligt glad och lättad.
Varför?
Jag lovar att berätta när allt är klart till 100% och inte bara 99.8% som det är just nu.
Men satan i gatan så lovande det ser ut nu.
En sak är iallafall mycket säker.
Det är ingen slump att de två bedrövliga röda skitpartierna hamnade sist på min lista.
Det ösregnar.
Ösregn på en golfkrog är inte det ultimata vädret för att ha fullsatt.
Men då får man lägga ner lite extra tid på förberedelse och tillagning av mat.
Så medan jag glidit runt med kaffe och färska frallor. Stekt och panerat fisk med vänster hand så svängde jag ihop en grym sallad med höger hand.
Ruccola, mangold, cocktailtomater, chèvre, balsamvinäger, citronsaft och olivolja.
Kommer det inte gäster idag som trotsar regnet, då äter jag upp skapelsen själv.
