Vem har inte slötittat på Lyxfällan hemma i tv-soffan?
Skulle tippa på att de flesta av oss har någon slags ”relation” till programmet och garanterat har vi tittat på det mer än en gång. Rätt bra program i grund och botten, men är det inte lite fult att göra tv-underhållning av tragiska situationer i människors liv, om vi tänker efter en sekund?
Människor vars ekonomi havererat av olika anledningar, som sitter i en rävsax och vi sätter oss och tittar på det av vilken anledning? Att vi tycker synd om människan eller för att vi i nån konstig form sitter där och gottar oss i tragiken och nästintill tycker att det är skoj underhållning?
Är inte Lyxfällan lite som en stor bilolycka? Gamarna som vill se olyckan är framme på nolltid för att kolla om nån överlever, hur skadade personera är, hur mycket blod det finns på olycksplatsen och det ena med det tredje. Man vill egentligen inte titta, men på något konstigt sätt så dras ändå rätt många människor dit av någon konstig anledning.
Så fort det närmar sig Lyxfällan på tv så svämmas Facebook över av statusmeddelanden där alla som tittar ska visa öppet att de bänkat sig framför Lyxfällan. En timmes tragisk underhållning med popcorn, chips, cola och godis. Vad får de ut av att sitta och gotta sig i andra männsikors lidande? I havererade förhållanden, havererad ekonomi och tragiska livsöden som vi inte önskar vår värsta fiender?
Som om inte det vore nog så finns det en kategori människor till och det är de som efter programmet börjar kommentera på Facebook eller i bloggar om innehållet. Om människorna i programmet.
Kommentarer som är i still med hur dumma i huvvet de är, varför i helvete de har tre gräsklippare, hur fan kan de handla elektronik för så mycket, varför de äter den maten, att hon/han borde lämna den andra i förhållandet och så vidare.
Vem fan är de att sitta och kasta ”skit” på folket som hamnat i seriöst svåra problem? Vem har bestämt att de är totalt dumma i skallen som lyckats samla på sig skulder och grejer till förbannelse? De som tittar eller? De som tittat med ena handen i godisskålen och nästan njuter av att det finns folk som har det sämre än de själva har?
Det finns miljonärer som av olika anledningar har slutat som hemlösa. Vem som helst av oss i Sverige skulle kunna hamna i de situationerna som de deltagande i Lyxfällan. Klantiga Försäkringskassan eller A-kassan kan lätt strula det till för många av Sveriges invånare och sen är stenen i rullning. Det handlar inte om att vara dum i huvvet. Det handlar i många fall av övertro på sig själv och kasst omdöme, men att sitta och småflina under sändning och påstå att man själv är så mycket bättre är rejält kasst och visar på total avsaknad av empati.
Jag kastar inte skit på programmets idé och inte heller på Charlie och Mathias. Det är starkt jobbat av de att se till att hjälpa till med det de kan.
Men de där små människorna som ser det som tv-underhållning, som slaviskt bänkar sig varje vecka med popcornskålen, som tycker att folket är dumma i skallen och ser ner på de och som kommenterar det på Facebook och på andra sätt.
De önskar jag att de hamnar i samma sitsar fast hundra gånger värre.
